De olympiska vinterspelen är ett sportevenemang som äger rum vart fjärde år. Det första firandet av vinter-OS hölls i Chamonix, Frankrike, 1924. De ursprungliga sporterna var alpint och längdskidåkning, konståkning, ishockey, nordisk kombination, backhoppning och snabbskridskoåkning. Spelen hölls vart fjärde år från 1924 till 1936, varefter de avbröts av andra världskriget. OS återupptogs 1948 och firades vart fjärde år. De olympiska vinter- och sommarspelen hölls under samma år fram till 1992, efter ett beslut 1986 av Internationella olympiska kommittén (IOC) att placera sommar- och vinterspelen på separata fyraårscykler i omväxlande jämna år. På grund av förändringen var nästa vinter-OS efter 1992 1994.
Vinterspelen har utvecklats sedan starten. Sporter har tillkommit och några av dem, som rodel, Short Track och freestyle-skidor, har fått en permanent plats på det olympiska programmet. Andra, som snabbskidåkning, bandy och skidoring, var demonstrationssporter men inkorporerades aldrig som olympiska sporter. Framväxten av tv som ett globalt medium för kommunikation förbättrade spelens profil. Det skapade en inkomstström, via försäljning av sändningsrättigheter och reklam, som har blivit lukrativ för IOK. Detta gjorde det möjligt för externa intressen, såsom tv-bolag och företagssponsorer, att utöva inflytande. IOK har varit tvungen att ta itu med flera kritiker, interna skandaler, användningen av prestationshöjande droger av vinterolympier, samt en politisk bojkott av vinter-OS. Nationer har använt vinterspelen för att visa upp den påstådda överlägsenheten hos sina politiska system.
Vinter-OS har arrangerats på tre kontinenter, men aldrig i ett land på södra halvklotet. USA har varit värd för spelen fyra gånger; Frankrike har varit värd tre gånger; Österrike, Kanada, Italien, Japan, Norge och Schweiz har varit värdar för spelen två gånger. 2014 kommer Sotji att vara den första ryska staden som är värd för vinter-OS. IOK har valt Pyeongchang, Sydkorea, som värd för vinter-OS 2018.
Alpin skidåkning
Alpin skidåkning kallas även utförsåkning. Det är den vanligaste typen av skidåkning och troligen vad du tänker på när någon säger “skidor”. Detta är den vanligaste typen av skidåkning på orter på pistade spår där snön är artificiellt preparerad med en yta av packad snö och den leder från uppför höga nedförsbackar. Du åker en skidlift för att komma till toppen och sedan nerför. Varje pist är graderad från nybörjare till avancerad så att du vet om du är redo för det steget framåt när du får erfarenhet. På natten prepareras stigarna igen för nästa dag. Alpina skidor har pjäxor som klämmer fast i skidbindningarna som är fixerade vid både tå och häl för att hjälpa till att mata ut pjäxan när du faller och skydda dina ben.
Backcountry skidåkning
Backcountry skidåkning är alla typer av skidåkning som inte är i pister. Skidturer och långfärdsskidåkning från stuga till hydda faller båda in i denna kategori. Det går ut på att vandra uppför en sluttning och sedan väljer du vägen du vill ta för att åka skidor ner. Backcountry-skidor har vanligtvis alpina touring- eller tech-bindningar för att låta hälen vara fri medan tån är fäst vid skidorna för att lättare kunna vandra uppåt. Vissa backcountry-åkare vandrar uppför berget med sina skidor på ryggen och sätter dem sedan på för att åka tillbaka nerför berget. Det fina med den här typen av skidåkning är att du får korsa hela berget och inte bara på spår där nybörjare troligen finns.
Längdskidåkning
Längdskidåkning är även känd som nordisk skidåkning, och det sker på relativt plan mark med hjälp av längdskidor. Det här är mer den typen av skidåkning som du skulle använda för att resa till och från platser i snön. Du kan använda en stegrörelse som om du går eller en skridskorörelse som om du var på skridskor för att korsa den snöiga marken. Längdskidåkning innebär användning av långa stavar som är ungefär armbågshöjder för att hjälpa åkaren framåt. Det kan vara en lugn promenad eller så kan det vara ganska svårt beroende på vilken terräng du täcker. Längdåkningsbindningar och stövlar är gjorda så att hälen är fri att hjälpa till med rörelsen.
Friåkning
Freestyleskidåkning är en kombination av alpin och parkåkning. Det här är stilen som används i pister, parker och halfpipes för att göra många olika stunts i luften. Freestyle-skidor har alpina bindningar och skidor, men har vanligtvis dubbla spetsar, vilket innebär att fram- och baksidan av varje skida vänder uppåt för att de ska kunna gå bakåt såväl som framåt.